Att ladda ammunition med blykula i en metallhylsa skiljer sig inte så mycket från vanlig laddning. Förutom att anpassa själva laddningen (krutet / gastrycket) till kultypen ligger största skillnaden i hylsprepareringen.

När man kalibrerat en hylsa är halsens innerdiameter något mindre än den kula som ska sättas i, 3-5 tusendels tum brukar vara vanligt. När kulan sedan trycks i medför den trånga hylshalsen att kulan får ett fast grepp i den färdiga patronen. Eftersom blykulor är mjukare än mantlade finns det risk för att bly skavs av vid isättningen. Därför brukar man använda ett ytterligare verktyg (M-verktyg) före kulisättningen. M-verktyget vidgar hylshalsen en aning och kan även, beroende på hur det justeras, åstadkomma en liten trattform i hylsmynningen för att styra in blykulan.

En fråga som många ställer sig är: Vilka hastigheter kan man komma upp i om man skjuter gjutna blykulor?

Det är inte så lätt att svara på den frågan, det är många faktorer som spelar in här. Kulans utformning, diameter, typ av kulfett, vilka övriga komponenter som ingår i patronen, vapnets kondition etc. Traditionellt har man sagt att kulor utan gas check (plane base) brukar fungera bra upp till ca 450 m/s och kulor med gas check upp till ca 650 m/s. Rent allmänt kan man också säga, ju hårdare blylegering ju högre hastighet, men även den regeln kan ha undantag i vissa fall. Det bästa är att prova sig fram, nackdelarna visar sig ganska omgående i form av dålig precision och blyavlagring i pipan.

I moderna vapen (välpolerade pipor) och med på senare tid framtagna kulfetterna är det inte alls omöjligt att pressa upp hastigheten över det som angavs ovan. Själv har jag övningsskjutit på älgbanan med blykulor sedan flera decennier och utan problem nått utgångshastigheter på runt 750 m/s. Pistol- och revolverskyttar har vittnat om att man med dagens kulkonstruktioner och moderna kulfetter utan större problem kan nå samma utgångshastigheter som med mantlade kulor.

När man inte genast lyckas med en laddning får man justera krutmängd, friflykt och eventuellt byta krut och andra komponenter. I fallet med gjutna blykulor finns det anledning att göra justeringar av projektilen. Testa att kalibrera till några olika diametrar, justera blylegeringen (blyets hårdhet), prova olika kulfetter.

De hastigheter och gastryck som är aktuella vid skjutning med blykulor gör att man ofta använder reducerade laddningar och därmed snabbare krut än vad som är normalt för kalibern. Fyllnadsgraden i hylsorna, åtminstone när det gäller gevärskalibrar, blir då ganska låg. För att säkerställa god upptändning, homogen tryckutveckling och därmed jämna hastigheter kan man använda dacron eller filler. En liten tuss dacronfiber som man petar ner i hylsan håller krutet på plats nära tändhatten. Dacron går att köpa men ofta har man det hemma utan att reflektera över det. Själv använder jag innehållet från en gammal sovsäck.

Filler går också att köpa från företag som tillhandahåller laddkomponenter och är en sorts små och lätta plastgranuler. Fyll hylsans tomma utrymme med filler och sätt kulan så att hela innehållet blir en aning komprimerat. Resultatet blir inte bra om krut och filler blandas vilket kan ske om det inte komprimeras.

Även andra material än filler går att använda, själv brukar jag ibland fylla med mannagryn. Här bör man tänka på att mannagryn, eller andra organiska material, ofta väger mer än filler och att man därför bör reducera laddningen en aning ytterligare. Vikten på det material man fyller hylsan med ska adderas till kulvikten när man bedömer laddningens storlek.

Att knipa hylshalsen på en patron är en åtgärd man kan ta till om man misstänker att kulan inte har tillräckligt fäste. I kraftiga kalibrar kan rekylen vara så stark att kulan på de patroner som finns i magasinet trycks in i hylsan vilket i sin tur kan medföra farligt förhöjt gastryck när nästa patron skjuts. Detta problem gäller generellt för alla typer av kulor men vid laddning med blykula bör man vara lite extra observant eftersom hylshalsen vidgats med M-verktyget. Nu ska man inte överdriva behovet av knipning, det är långt ifrån alltid jag kniper blykulor. I vapen med kraftig rekyl, grova gevärskalibrar eller i enhandsvapen, kan det vara på sin plats. Det är dessutom så att man många gånger kan få jämnare tryckutveckling och utgångshastighet med lite knip på kulan.

Knipning görs med något av de verktyg som medföljer verktygssatsen för kalibern. I pistol- och revolverkalibrar finns ofta ett separat knipverktyg medan man i gevärskalibrar normalt kniper med kulisättningsverktyget. Vill man utföra en speciell typ av knip så finns separata verktyg att beställa för detta. Oftast försöker man knipa i kulans kniprill eller någon av fettrillerna men man kan också knipa över kanten på ett drivband. Har man tillgång till ett rillverktyg kan man själv anbringa en kniprill på exakt det ställe man vill.

Slutligen ett litet påpekande. Om man väljer att knipa hylshalsen är det viktigt att man trimmar alla sina hylsor till samma längd. När man har justerat in knipverktyget / kulisättaren i laddpressen kommer knipningen att bli olika hård om hylslängderna varierar.