För att gjuta blykulor måste blyet, eller den legering av bly som används, naturligtvis först smältas. Här finns några olika alternativ men det som är absolut säkrast och mest praktiskt är att skaffa sig en elektrisk blygryta med inbyggd termostat. En blygryta är i princip en behållare där man byggt in ett elektriskt värmeelement. Vissa är mycket enkla där man öser det smälta blyet och häller det i gjutformen / gjutblocket medan andra har en ventil i botten där man direkt kan tappa blyet i gjutblocket. För att underlätta justering av termostaten och därmed det smälta blyets temperatur kan det vara lämpligt att komplettera med en blytermometer.

Den form som används vid gjutning av kulor brukar kallas för gjutblock. Blocket består av två halvor som kan fästas i ett handtag och som fungerar ungefär som en tång som kan öppnas och stängas. Vissa tillverkare levererar blocket med handtag medan andra säljer block och handtag separat. Nu är det inte så farligt som det låter eftersom ett handtag kan användas till alla block från den tillverkaren och ibland även till block från andra tillverkare.

Det vanligaste är att block gjuter en eller två kulor vid varje påfyllning, ett eller två-hålsblock. Men gjutblock med upp till 6 hål har jag sett och det är troligt att det finns med ännu fler hål. ”Gang moulds” brukar så stora block kallas på engelska.

Upptill på gjutblocket sitter en svängbar avskärningsplatta (eng: sprue plate) med ett litet påfyllningshål. Smält bly fylls på med en liten råge (eng: sprue). Rågen skärs av genom att man försiktigt med en trä- eller gummiklubba knackar avskärningsplattan åt sidan. När man sedan öppnar blocket (tången) trillar det förhoppningsvis ut en slät och fin blykula.

I de flesta gjutblock fyller man bly från den färdiga kulans botten men även det motsatta förekommer. Tittar man lite närmare på ytorna där de två gjutblockshalvorna möts kan man se att det finns små tunna streck (fördjupningar). Det är små kanaler för evakuering av den luft som måste ut när blyet fyller hela innandömet i blocket. Om de här kanalerna täpps till kan luften åstadkomma små håligheter eller andra ojämnheter i kulan som i slutändan medför dålig precision.

När man laddar ammunition med vanliga mantlade kulor i t.ex. kaliber .308 W är kulornas diameter 308 tusendels tum, vilket är det nominella värdet för kalibern. Om man däremot laddar med blykula är det normala att kulans diameter är 309 (tusendels tum), alltså en tusendel över nominellt värde. Detta för att bly är mjukare än koppar / tombak-manteln och man vill säkerställa god tätning mot krutgaserna. Vissa vapen skjuter bättre om kulan är 310 eller t.o.m. 311 men som sagt, det normala brukar vara att man börjar testa med 309. De som tillverkar gjutblock känner förstås till fenomenet och brukar göra blocken så att den färdiga kulan blir några tusendelar över det nominella värdet, beroende också på vilken blylegering man använder. Detta är anledningen till varför man oftast vill kalibrera (minska diametern) sina blykulor innan man laddar.

Blykulor brukar man också fetta innan man laddar. Nästan alla blykulor har minst en rill på sidan / bärytan som är avsed för att fyllas med fett. Fettets uppgift är att ytterligare bidra till tätning i loppet och till smörjning.

Det finns flera olika sätt att kalibrera och fetta blykulor före laddning, en del mer omständliga än andra. Företag som RCBS, Lyman, Magma m.fl. har mer eller mindre sofistikerade apparater som gör båda momenten i ett svep. Sen finns det också enklare kalibreringsverktyg som kan sättas i den vanliga laddpressen men då blir ofta fettmomentet en lite mer kletig historia. Själv föredrar jag att kalibrera med Lee´s ”push through-verktyg” i laddpressen och därefter fetta kulorna i en s.k. lubrisizer från RCBS eller Lyman

När man ska köpa ett gjutblock är det ett antal parametrar att ta hänsyn till. Naturligtvis vilken kaliber det handlar om men också kulvikt, form, riller etc. Dessutom ska man ta ställning till om man vill ha ”gas check” eller inte.

Gas check är en liten metallkopp (motsvarande en kort mantel) som monteras i botten på kulan. Kulor som är avsedda för gas check har en liten minskning av diametern vid bottenplanet till skillnad mot kulor med s.k. plane base. Gas check monterad på bakplanet skyddar blykulan mot de heta krutgaserna och medför att man normalt kan öka gastryck och utgångshastighet en aning utan större olägenheter.

Man kan montera gas checken för hand, men det är både tidsödande och ibland rätt jobbigt. Ett bättre sätt är att göra det i lubrisizern. Gör man det i samma moment som kalibrering och fettning är risken rätt stor att en del checkar hamnar lite snett på blykulan vilket kan medföra försämrad precision. För att råda bot på det kan man installera ett litet tillbehör som kallas gas check seater och montera checken i ett separat moment i lubrisizern.