Som tidigare nämnts finns det flera anledningar till varför man blir intresserad av att ladda sin egen ammunition. Många gör det för man tror sig kunna spara pengar, men för andra handlar det också om att jaga precision och om möjligheten att kunna specialdesigna patroner för de egna jaktliga behoven och till egna vapen. Med ökande erfarenhet brukar den senare kategorin komma i kontakt med en del lite udda, och för den delen rätt avancerade, detaljer inom ”ladderiet”. Somligt kan hänföras till mer eller mindre vetenskapligt underbyggda teorier om skottutvecklingen och berör ofta små prepareringssteg av hylsan. Även om den positiva effekten inte alltid är så lätt att bevisa tycker jag det är rätt att lägga lite arbete på sådana detaljer. Det man tror på bör man hålla fast vid, åtminstone intill dess man blir överbevisad om motsatsen.

Svarvning av hylshalsen är en åtgärd som definitivt ligger lite utanför vad den ordinäre hand-laddaren sysslar med. Svarvning kan göras utvändigt eller invändigt (brotschning), vilken av dessa man väljer beror en del på vilken laddfilosofi man själv mest tror på. Syftet är naturligtvis att öka jämnheten på godstjockleken i halsen och rent allmänt kan man säga, ju större jämnhet man kan uppnå beträffande alla mått och vikter, ju större förutsättningar har man för att erhålla god precision.

Själv brukar jag normalt inte svarva halsen i precisionshöjande syfte. I stället försöker jag få till en patron som är så rak som det bara går. Metoden är att använda ett kulisättningsverktyg av mycket hög klass samt att sätta hårda krav på sig själv vid avsyningen av den färdiga patronen. För stor avvikelse – Kassera! Vid kalibreringen försöker jag pressa endast så mycket av halsen så att kulan sitter säkert. Bäst är om den nedre delen av hylshalsen är okalibrerad så att den kan hålla främre delen av patronen centrerad i loppet.

Nu finns det ibland även andra anledningar till varför man behöver svarva hylshalsen. Om en hylsa har skjutits och laddats om många gånger kan material ha krupit framåt och förtjockat, framför allt nedre delen av hylshalsen. Likaså om en hylsa är omformad från en annan kaliber så att delar av den ursprungliga tjockare hylsväggen har hamnat i hylshalsen. I det läget kan hylssvarvning bli nödvändig.

Att specialpreparera tändhatsläget är också en åtgärd man tar till ibland men som inte är så vanlig, utöver lite rengöring. När man sätter i nya tändhattar kan man rätt ofta konstatera att de bottnar på olika djup även om det rör sig om hylsor av samma fabrikat eller till och med ibland ur samma tillverkningsserie. Normalt brukar detta inte påverka slutresultatet nämnvärt men för de som eftersträvar högsta möjliga jämnhet finns det verktyg för att brotscha ur botten till ett gemensamt djup.

Ibland kan man komma i kontakt med hylsor där det vid tillverkningen gjorts nitmärken runt tändhatten. Oftast rör det sig om hylsor med militärt ursprung. Att ta bort den avskjutna tändhatten brukar inte vara något problem men att sätta dit en ny kan vara lite besvärligare. Är man försiktig brukar det gå bra men självklart är det bättre om man kan avlägsna nitmärkena. För att göra det använder man sig av ett verktyg som kallas ”primer pocket swage” och som man sätter i en vanlig laddpress.

När hylsor tillverkas finns det åtminstone ett par metoder att skapa tändhålet, det hål där flamman från tändhatten når in till och tänder upp krutet. En metod är att stansa upp hålet. Den är enkel och smidig ur tillverkningssynpunkt men har den nackdelen att det gärna bildas som en krater med råegg på insidan av hålet. Den ”missbildade” mynningen på eldhålet medför att tändflamman ges ett turbulent uppträdande som i sin tur kan medför ojämn upptändning av krutet. Med hjälp av ett litet handverktyg, tändhålsbrotsch eller flash hole deburrer, kan man jämna till hålets mynning och även göra det funktionellt trattformat.

Den andra metoden att göra hålet är att borra. Borrade tändhål har oftast större jämnhet men även här kan brotschen ha en positiv inverkan.

När det gäller att introducera nya idéer för förbättrad precision i ammunition och vapen har bänkskyttesporten haft (och har) en framträdande roll. Någon gång under 1970-talet kom det ett stort genombrott som ledde fram till många av dagens korta och tjocka patronkonstruktioner. Först ut var Pindel och Palmisano med sina PPC-patron i kaliber .22 och 6 mm. Under ett antal år på 1980-talet höll 6 mm PPC i stort sett alla världsrekord inom bänkskyttet. En hel del vetenskaplig analys låg bakom framtagningen och patronen innehöll flera nymodigheter än bara en mer kvadratisk geometri.

En sådan nyhet var upptändningen av krutet som, trots en förhållandevis stor hylsa, hade liten gevärständhatt och litet eldhål. Delar av det konceptet går att använda även i vanliga hylsor som är avsedda för stor tändhatt. En liten foderbussning sätts i tändhattsläget och trycks fast med ett verktyg som kallas primer pocket swage. Nu har man ett tändhattsläge för liten tändhatt och hylsan är omladdningsbar precis som i sitt ursprungliga skick.

Så länge den ursvenska patronen 6,5x55 fanns inom försvarsmakten tillverkades ammunition med berdanhylsa och motsvarande tändhatt. Berdanhylsan har två (ibland tre) små eldhål och jag har hört flera (själv är jag en) som tycker att berdanhylsan, åtminstone i vissa laddningar, skjuter bättre än motsvarande boxer. I dagsläget är det inte lika lätt som förr att få tag i berdanhylsor i 6,5, men ser man sig omkring går det nog att hitta en och annan. Skjuter de bra i ditt gevär kan det finnas anledning att försöka öka livslängden med hjälp av lite glödgning, se annan rubrik här på siten.

Sedan flera år tillbaka är 5,56 Nato oficiell försvarsmaktspatron i Sverige. Det finns lite olika bud om likheter och skillnader mellan natopatronen och den civila versionen .223 Remington men klart är att många som har vapen i .223 R och som har möjlighet att få tag på militär ammunition gärna använder den för övning. Den svensktillverkade natoammunitionen har berdantändhatt vilket gör det lite knöligare att ladda om hylsorna men det finns hjälpmedel för den som ändå vill prova. På liknande sätt som för 6,5 x 55 kan vissa kombinationer ge bättre resultat i kaliber .223 R om man använder militärhylsan.